Etableringsboende

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Nyanlända kan inte få gräddfil till bostadsmarknaden. Etableringsboende – tillfälligt boende under etableringsprogrammet med krav på deltagande i aktiviteter – upprätthåller eget ansvar och möjliggör att etableringen kan påbörjas utan fördröjning.

Etableringsboende balanserar mellan att ge nyanlända förutsättningar att snabbt komma i etablering, genom att man erbjuds ett etableringsboende, samtidigt som eget ansvar upprätthålls, eftersom boendet bara varar under den tvååriga etableringen. Om man som nyanländ inte deltar i sin etablering, dras såväl bidraget in och man får lämna etableringsboendet. De nyanlända betalar själva för boendet och bor kostnadseffektivt.

Det är inte praktiskt möjligt, moraliskt försvarbart eller ekonomiskt motiverat att ge nyanlända förmåner på bostadsmarknaden framför den befintliga befolkningen. Att ge nyanlända en permanent förtur till bostad skulle försämra integrationen och erodera förtroendet för en hållbar migrationspolitik.


Bakgrund

Asylsökande kan ordna eget boende eller bo på Migrationsverkets boenden. Efter beslut om uppehållstillstånd väntar etableringsfasen. Nyanlända som inte ordnat eget boende fördelas då mellan Sveriges kommuner utifrån storlek, arbetsmarknadsläge, historiskt mottagande och hur många nyanlända som vistas i kommunen. Det gäller sedan bosättningslagen (2016:38) stiftades.

Arbetsförmedlingen ansvarar för etableringsprogrammet (kommunerna ordnar bara SFI under de första två åren i Sverige). Lagen kräver dock att nyanlända ska ha ett boende innan de påbörjar etableringsprogrammet. Riskerna för passivisering blir överhängande om etableringen skjuts upp på grund av att boende saknas. En noggrann avvägning mellan snabb etablering och att upprätthålla eget ansvar behövs därför.

Det finns exempel på kommuner som valt en kortsiktig lösning, och delar ut lägenheter till nyanlända utan krav på motprestation eller eget ansvar. Kommunerna behöver därför hitta en balanserad modell. 2016 föreslog min kollega Catharina Winberg och jag en hantering vi kallar etableringsboende.

Generell och permanent förtur till bostadsmarknaden för nyanlända som anvisas till kommunerna enligt bosättningslagen är alternativet. Det hotar legitimiteten för både flyktingmottagandet och bostadskön om vissa grupper ges en generell förtur. Hos den som är nyanländ riskerar det att sänka förväntningarna på eget ansvar. Det kan få långvarigt negativa konsekvenser och försämra förutsättningarna att integreras i Sverige.

Eget ansvar för det egna boendet är bara ett av flera områden där den egna ansträngningen för en nyanländ behöver vara stor och större än för många andra; att lära sig svenska och skaffa sig en utbildning, att skaffa jobb och egen försörjning, och att lära sig om det svenska samhällets förväntningar och grunder är några andra exempel på där eget ansvar är en förutsättning. Grunden för stark integration läggs med smidigt mottagande, snabb etablering och eget ansvar – inte med en egen kö till bostadsmarknaden.


Reformen

Etableringsboende är en lokal KravBo-modell för att uppfylla kommunens ansvar enligt bosättningslagen.

  • Nyanlända som anvisas för bosättning tillhandahålls plats på etableringsboende, exempelvis en lägenhet för en familj, ett mindre rum i en korridor eller sängplats i en lägenhet tillsammans med andra, för att snabbt kunna påbörja etableringen.
  • Den nyanlända skriver under ett kontrakt där denne avsäger sig besittningsskydd, garanterar fullt deltagande i etableringen och ett aktivt bostadssökande under etableringen. Finns för nedladdning nedan.
  • Etableringsboendet gäller så länge som etableringsplanen hos Arbetsförmedlingen pågår. Om den nyanlände inte deltar i etableringen upphör tillgången till etableringsboende. Undantag: om det beror på jobb får man bo kvar så länge som etableringsplanen skulle pågått.
  • Växjö har valt att låta ansvaret för hanteringen skötas av kommunens bostadsbolag, istället för socialtjänsten, för att nyanlända inte ska behöva uppsöka socialkontoret.

Tre år in med reformen (2020) har alla hyresgäster löst sin boendesituation när etableringskontraktet upphört. De berörda individerna får regelbunden information om regelverket, redan vid kontraktsskrivning får individen hjälp att ställa sig i den kommunala bostadskön, vilket efter etableringstiden oftast ger tillräckligt med köpoäng för att få tillgång till en bostad i det ordinarie beståndet. På hyresavin anges nedräkning till etableringsboendet upphör.


Medialt genomslag

Vid införandet väckte reformen reaktioner hos oppositionen och fick medialt genomslag lokalt. Det har gjorts uppföljningar med jämna mellanrum.

Tillsammans med kollegorna Lars Rådén (Solna), Josefin Malmqvist (Sundbyberg) och Anna Jähnke (Helsingborg) samt Torbjörn Tegnhammar (Malmö) har jag argumenterat för etableringsboende i flera debattartiklar:


Nationellt reformbehov

Socialdemokraterna argumenterar ofta emot etableringsboende och regeringen visade skarp kritik när Ylva Johansson var ansvar minister. Tvärt om behövs:

  • Uttalat lagstöd för etableringsboende som hantering av bosättningslagen.
  • Uppdrag till Arbetsförmedlingen att informera kommunerna om någon inte följer etableringsprogrammet, för att kommunerna ska kunna dra in etableringsboende.