Fler jobb med färre regler i växande företag

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Tillväxtpolitiken har fel fokus. Företagen saknar inte bidrag att söka, utan medarbetare att anställa eller stabil elförsörjning. Tacken för att skapa jobb är höga skatter och avgifter som gör det dyrt och krångligt att driva företag. Riksrevisionens utvärdering av statliga näringslivsstöd är dyster läsning. Endast 2 av 37 granskande utvärderingar är tillförlitliga.[1] Många miljoner riskerar att slösas bort på åtgärder vi inte vet om de alls har effekt.[2] Konjunkturrådet har skrivit en rapport där de konstaterar att flera kommunala näringslivsåtgärder saknar effekter.[3]

Mina löften för fler jobb och färre regler i växande företag:

  • Avskaffa tillsynsavgifter för skötsamma företag, och höj straffavgifter vid fusk eller slarv.
  • Slopa onödiga regler eller ha olika krav baserat på risk eller storlek.
  • Krav på samordnad tillsyn mellan olika myndigheter för att störa mindre.
  • Inrätta ett avregleringsråd på regeringskansliet som ska minska regelkrånglet med 30 procent.
  • Slå ihop praktikformerna APL, LIA och AMU till en och certifiera arbetsgivare att ta emot oavsett ansvarig.
  • Avdrag på arbetsgivaravgifterna för företag som tar emot praktikanter eller lärlingar.
  • Tvåårig yrkesutbildning för de som inte vill läsa högskolebehörighet.
  • Bredda utbildningsplikten för arbetslösa utan utbildning, så att det blir ett krav för att få bidrag.
  • Resultatbaserat ersättningssystem med jobbfokus till utbildningsanordnare.
  • Yrkesutbildningen ska ha externa examinatorer av nationella prov och ökad kvalitetskontroll.
  • Slopa kravet på att servera mat för att få servera alkohol.
  • Tillåt take away-försäljning, hemleverans och gårdsförsäljning av alkohol.
  • Tillåt uthyrning av restauranger till privata fester med egen alkohol.

[1] Riksrevisionen 2020:30

[2] Daunfeldt m.fl. i Ekonomisk debatt (2016:1)

[3] SNS Konjunkturråd (2019)


Minskat regelkrångel och slopade tillsynsavgifter

Det är inte kommunalt arrangerade mingel eller statliga subventioner till företag som kommer lyfta Sverige ur Europas bottenliga för tillväxt. Nationellt och lokalt behöver politiken flytta sig ur vägen för skickliga, drivna innovatörer och entreprenörer, samtidigt som det krävs reformer för att förbättra grundläggande förutsättningar: kompetens och infrastruktur.

Stoppas du av polis för trafikkontroll skulle du knappast acceptera en faktura på flera tusen kronor om du inte gjort något fel. Det är vardag för företag och företagare som betalar höga avgifter för felfria tillsynsbesök, eller ännu värre: avgift för tillsyn som inte genomförs. Tillsynsavgifterna borde avskaffas och straffavgifterna vid fel eller fusk borde höjas.

  • Avskaffa tillsynsavgifter för skötsamma företag. Företag som följer regler ska inte behöva betala avgifter för att myndigheter vill följa upp så att de sköter sig.
  • Höj viten och böter vid fusk och slarv. Medvetna fel och återkommande eller allvarligt slarv bör straffas med högre böter, viten eller straffavgifter. Självkontrollen skulle öka om kostnaden vid fel steg. Skötsamma företag eller skattebetalare ska inte subventionera de som inte följer reglerna.
  • Slopa onödiga regler. Ibland kan det vara bra att ändra eller förenkla, men i många fall går det också att ta bort regleringar helt. En fotbollsförening ska inte behöva tillstånd för att slänga ett lysrör och det borde inte krävas något tillstånd alls för att
  • Differentiera regler efter risk eller storlek. Det är orimligt att den som bakar bullar hos Urshultsbagaren och de som sköter VEABs kraftvärmepanna ska omfattas av samma regler. Sunt förnuft krävs i tillämpningen av regler.
  • Krav på samordnad tillsyn. Myndigheter som bedriver tillsyn ska i regleringsbrev eller lag vara förpliktigade att samordna sin planerade tillsyn, för att minimera tidsåtgången och störningen för företagen eller verksamheterna som kontrolleras.
  • Avregleringsråd på regeringskansliet. En expertgrupp med uppdrag att systematiskt gå igenom befintlig reglering och ta emot tips från allmänheten behöver tillsättas. För olika områden kan gruppen knyta till sig experter och branschföreträdare. Målet är att minska regelkrånglet med 30 procent.

Fungerande yrkesutbildning

675 000 som invandrat till Sverige är inte självförsörjande. För att invandringen ska bli bra för samhället krävs att fler talar svenska och försörjer sig själva. Redan innan pandemin var arbetslösheten bland inrikes födda 6 procent och bland utomeuropeiskt födda kvinnor med högst förgymnasial utbildning 56 procent.

Vuxenutbildning och svenska för invandrare (SFI) är arbetsmarknadsåtgärder och avgörande för att klara integrationen. Kommuner med offensiv arbetslinje har framgångsrikt skiftat fokus till jobb i sina utbildningsinsatser. Studier tyder på att språkutbildning för invandrare har gynnsamma effekter för integrationen på arbetsmarknaden och att sysselsättningsgraden ökar bland invandrare med både formell utbildning och med förbättrad läs- och skrivkunnighet i svenska .

Många undervisningstimmar eller kommunal driftform kan inte vara ett självändamål. Olika utbildningsanordnare passar olika personer och livssituationer. Somliga utbildar sig vid sidan av ett jobb, andra vill ha snabbspår med heltidsstudier. Företag utvecklar individbaserat lärande med hjälp av artificiell intelligens och flyttar svenskundervisningen till fabriken när yrkesvux integreras med SFI. Integrationsmisslyckandet är samhällsproblemet vi behöver lösa.

Restaurangbranschen är ett exempel på matchningsproblemet i Sverige. Där finns 6000 lediga jobb inför sommaren 2022, samtidigt som det finns 450 000 arbetslösa. Det beror på avsaknad av krav och brister i utbildningen.

  • Lärlings- och praktikreform. Fler rekryteringsvägar till yrkesutbildning och en praktikform som ersätter APL (yrkesgymnasium, yrkesvux), LIA (yrkeshögskola) och AMU (Arbetsförmedlingen). Certifiera arbetsgivare att ta emot för praktik oavsett avsändare.
  • Praktikavdrag till arbetsgivare. Företag som tar emot lärlingar och praktikanter borde få avdrag på arbetsgivaravgiften som ersättning för praktikplatsen och handledningen.
  • Tvåårig yrkesutbildning. De som inte läser in högskolebehörighet borde kunna gå en tvåårig yrkesutbildning, istället för en treårig. Då blir skillnaden större och fler skulle se fördelarna med yrkesprogrammen.
  • Breddad utbildningsplikt för arbetslösa. Integration är i första hand en egen process där den som ska etablera sig behöver ta ett eget ansvar för att lära sig svenska och skaffa en utbildning. Yrkesutbildning med svenskundervisning (vid behov) behöver bli ett villkor för bidrag för arbetslösa utan utbildning.
  • Resultatbaserat ersättningssystem med fokus på jobb. Utbildningsanordnare har i flera kommuner incitament att behålla en elev i utbildning istället för att korta vägen till arbete. Istället är ersättning per avklarad poäng med bonus för godkända resultat och att utbildningen lett till jobb att föredra.
  • Tydligare kvalitetsuppföljning och externa examinatorer. Det finns många bra utbildningar som ofta leder till jobb, samtidigt som andra inte ökar chanserna till arbete. Resultaten bör följas upp centralt med nationella prov, som rättas av externa examinatorer. Ett godkänt betyg ska vara lika mycket värt oavsett var i landet du bor.

Modern, rimlig alkoholpolitik

Sveriges sprudlande restaurangliv har burit en oproportionerligt tung börda för hanteringen av pandemin. Nu är det ett bra läge att modernisera svensk alkohollagstiftning och erbjuda skötsamma restauranger som kämpat för sin överlevnad en ordentlig återhämtning.

Restauranger drabbas av bisarra tillämpningar till följd av alkohollagens krav på att alltid kunna servera mat; en varierad meny, lagad från grunden på serveringsstället. Kraven tillämpas dessutom mer restriktivt i vissa kommuner. Hamburgerrestauranger bedömts ha för få rätter, trots att de har 20 olika burgare. Kaféer i nationella kedjor nekas serveringstillstånd för att de inte lagar all mat från grunden på plats. Nattklubbar behöver kunna servera mat mitt i natten. Exemplen är oräkneliga. Nu behöver Sverige en moderniserad alkoholpolitik som minskar regelkrånglet och gör det enklare för seriösa aktörer att få serveringstillstånd

  • Slopa matkravet för att få servera alkohol. Lämplighet att servera alkohol ska inte villkoras servering av varierad mat lagad från grunden. Matkravet bör helt slopas. Det befriar företagare från onödigt krångel och möjliggör nya affärsidéer.
  • Tillåt take away-försäljning och hemleverans av alkohol. De flesta restauranger har utvecklat sitt erbjudande med take away eller hemleverans. Restauranger med serveringstillstånd bör ha tillstånd att sälja obruten alkohol för avhämtning och att leverera med utkörning.
  • Avskaffa Länsstyrelsens tillsynsansvar över kommunernas alkoholhandläggning. Kommunerna är ansvarig myndighet och den som är missnöjd kan överklaga besluten till förvaltningsdomstol. Det finns inga skäl att Länsstyrelsen ska slösa skattebetalarnas pengar på en tandlös tillsynsverksamhet.
  • Tillåt gårdsförsäljning utan märkliga begränsningar. Utredningen om gårdsförsäljning innehåller tak för produktion, tak för inköp och krav på att hålla föreläsning för varje kund. Försäljning vid produktionsplatsen bör vara tillåtet även för framgångsrika producenter som är stora, och det ska inte krävas en föreläsning vid varje tillfälle.
  • Gör det tillåtet att hyra en restaurang för privat fest. Gör det tillåtet för restauranger att hyras ut, genom att avskaffa förbudet mot medhavd alkohol på serveringsytor.
  • Avkriminalisera studentfiranden. Tillåt att alkohol lämnas som gåva till den som är över 18 år, istället för över 20 år, för att exempelvis undvika de årliga och folkliga brott mot alkohollagen som sker i samband med studentfiranden.