Bidrag ska gå till behövande, inte till bedragare. Bidragsfusk eroderar förtroendet för transfereringssystemen. Kommunerna behöver få skarpare redskap för kontroll, staten behöver en gemensam bidragsmyndighet och alla med bidrag ska delta i heltidsaktiviteter. Brister kontrollen lämnas fler i arbetslöshet och välfärden mister resurser. Ett samhälle som bygger på flit, slit och tillit kan inte tolerera fusk.
Mina löften för nolltolerans mot bidragsbrott:
- Inrätta bidragskonto, likt skattekonto, för bättre kontroll och samordning.
- Ny bidragsmyndighet – placerad i Växjö – som kontrollerar utbetalningar.
- Samordna alla bidragsregister för att undvika felaktigheter.
- Stötta kommunerna i arbetet mot fusk med best practice.
- Aktivitetskrav för att hindra svartarbete eller fusk.
- Inför kontrollskyldighet för kommunernas socialtjänst.
- Tillåt oanmälda hembesök för att kontrollera bidragsfusk.
- Återkalla alla samordningsnummer för nyanlända för att kontrollera identiteter.
- Ordning i folkbokföringen med nationell folkräkning.
Fusk med bidrag
Bidragsfusk hotar förtroendet och finansieringen av välfärdens kärna. 8,7 miljarder kronor eller nästan var tjugonde krona bedöms betalas ut för mycket ur bidragssystemen, enligt Delegationen för korrekta utbetalningar. 75 procent beror på fel hos den sökande och cirka två tredjedelar är medvetna fel. En stöld ur bidragssystemen på närmre 4,5 miljarder kronor.
Delegationen för korrekta utbetalningar har särskilt fördjupat sig i några bidragssystem, däribland försörjningsstödet; 2,5 procent av försörjningsstödet betalas ut till någon som fuskat sig till pengarna. För en vanlig svensk kommun rör det sig om miljontals kronor som istället kunde finansierat nya undersköterskor i hemtjänsten eller lärare i skolan.
Försäkringskassan har varnat att fusket med VAB-ersättning ökat med 50 procent på ett år och polisen om att bedrägeriutredningar för miljoner kronor som ligger på hög.
Regeringen har medvetet duckat för vidta nödvändiga åtgärder mot fusket. 2017 kom den statliga utredningen Kvalificerad välfärdsbrottslighet – förebygga, förhindra, upptäcka och beivra (SOU 2017:37) och året dessförinnan en rapport från Brottsförebyggande rådet (2016:9) om bedrägerier med ekonomiskt bistånd. Dolda inkomster från svartarbete, fusk med hyreskostnader och att inte uppge samboskap eller liknande beskrevs redan då som risker.
Kommunerna är en underutnyttjad resurs i arbetet mot fusk. Det är en konsekvens av att kommunerna är förhindrade från att bidra; socialtjänsten var fram till nyligen förbjudna att underrätta vid bidragsbrott, men efter en ihärdig kamp mot Socialdemokraterna har de till slut gett vika och förändrat lagen.
- Inrätta bidragskonto. På samma sätt som individer och företag har ett skattekonto bör ett bidragskonto inrättas. Det underlättar samordning och kontroll av olika bidrag. Kommunerna bör även ha möjlighet att ansluta socialbidraget till bidragskontot.
- En ny bidragsmyndighet. Alla statliga bidragsutbetalningar bör göras från en myndighet, med ett tydligt ansvar för kontroll och granskning. Det finns lyckade internationella exempel, bl.a. Norge och Storbritannien, och har förslagits av statliga utredningar i Sverige. Myndigheten borde placeras i Växjö.
- Ge kommunerna tillgång till LMA-registret. Socialtjänsten har tillgång till en databas med inkomstuppgifter (SSBTEK). Numera finns tillgång till asylsökandes identitetshandlingar, men inte om bidrag. Så kallad LMA-ersättning eller dagersättning är det bidrag asylsökande får i väntan på asylbeslut. Socialtjänsten behöver även få direkttillgång till information om bidragsutbetalningar till asylsökande.
- Stötta kommunerna i arbetet mot bidragsfusk. Noggrann kontroll vid bidragsansökan och särskilda bedrägeriutredare är exempel på lokala åtgärder som finns i flera kommuner. Möjlighet att göra oanmälda hembesök har efterfrågats under lång tid. Den nya bidragsmyndigheten bör ta fram best practice på kommunala åtgärder mot bidragsfusk och framgångsrika samarbeten mellan statliga myndigheter och kommuner.
Brist på kontroll
Sverige behöver lägga illusionen om att bidragssystemen kan bygga på tillit till goda uppsåt hos alla sökande bakom sig. Bidragsmoralen vacklar, visar undersökningar från Delegationen för korrekta utbetalningar. Det förklaras bland annat av att en majoritet svarar att det är lätt för folk att fuska utan att bli upptäckta. Kontrollen behöver öka, annars hotas tilliten till själva bidragssystemen från det stora flertal som via skatten bekostar dem med hårt arbete.
”Tidigare betalade vi oftast bara ut pengarna men nu utreder vi om de har rätt till bidrag och ställer fler frågor.”, säger en chef i Södertälje kommun om avslöjandet av miljontals kronor bidragsfusk. Skenskilsmässor, folkbokföringsbrott och bilmålvakter beskrivs som vanliga metoder när nya fusk upptäcks dagligen. När Angereds stadsdelsnämnd skärpte kraven på aktivitet minskade antalet hushåll med 43 procent. Aktivitetskrav försvårar för svartarbete.
Arbetsförmedlingen brister i kontrollen av kraven på motprestation för bidrag, visade Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) nyligen. Kostnaden för felaktiga utbetalningar därifrån beräknas vara en halv miljard, om man antar att den jobbsökande förändrar sitt beteende av kraven, eller över en miljard, om man antar att det inte påverkar. Bristerna beror enligt IAF på ”att den ersättningssökande inte sköter sitt arbetssökande och att Arbetsförmedlingen genom underlåtelse inte skickar underrättelser i alla situationer där man borde.” Det är allvarligt, inte minst för att det drabbar de arbetssökande.
Bristerna är ingen nyhet. Under 2018 genomfördes en undersökning bland medarbetare på Arbetsförmedlingen, som visade att kontrollarbetet inte prioriterats av ledningen och att mer än en tredjedel av medarbetarna som upptäckt att kravet på att söka jobb inte fullföljts någon gång låtit bli att vidta åtgärder. Andra granskningar från IAF visar bland annat att en tredjedel av de aktivitetsrapporter som borde kommit in saknas och att uppföljningen av avvikelser från aktiviteter brister.
- Skärp aktivitetskrav och sanktioner för bidragstagare. Den som inte på heltid deltar i aktiviteter bör inte få bidrag. Fusket minskar om bidrag är villkorat med motprestationer.
- Kontrollskyldighet för kommunerna. Kommunerna saknar lagstöd för flera viktiga kontrollredskap. De bör istället vara skyldiga att med tillsyn säkerställa att bidrag går till de som har rätt till det.
- Oanmälda hembesök. Att inte acceptera hembesök bör vara avslagsgrundande för bidragsansökan. Oanmälda hembesök bör kunna genomföras i samverkan med andra myndigheter, exempelvis Försäkringskassan eller Skatteverket.
Fel i folkbokföringen
Skatteverket uppskattar att 200 000 är felaktigt folkbokförda. Hälften bor inte ens i Sverige, men är skriva här och kan på det sättet tillskansa sig skattepengar genom olika transfereringssystem. Hårresande exempel har rapporterats i media, exempelvis den irakiska försvarsministern som fick bidrag från Sverige. Den andra hälften bor här, men är felaktigt skriven.
400 000 personer som beviljats ett tillfälligt personnummer (samordningsnummer) har inte styrkt sin identitet. Det är nästan hälften av de 900 000 som har ett samordningsnummer i landet. Det gör att människor kan ha flera identiteter samtidigt och begära ut mer bidrag än de har rätt till.
Att göra det svårare att felaktigt folkbokföra sig på någon annans adress skulle spara samhället både tid och pengar. Det är rimligt att begränsa hur många som får vara skrivna på samma adress och förhindra att personer kan skriva sig på andras adresser utan medgivande.
- Återkalla alla samordningsnummer från nyanlända. Det är ett akut behov att stoppa dubbla identiteter. Moderaterna föreslog, när bristerna uppdagades, att alla samordningsnummer ska återkallas och att det ska krävas fysisk inställelse vid statlig myndighet för att få ett nytt.
- Anmälningsplikt för socialtjänsten. Statliga myndigheter är skyldiga att underrätta Skatteverket vid misstanke om felaktigheter i folkbokföringen, men kommunernas socialtjänster är istället tvingade att blunda för fusk. Inför anmälningsplikt för socialtjänsten vid misstanke om fel i folkbokföringen.