Till Almedalen 2019 skrev Niklas Wykman, Lars Rådén, Josefin Malmqvist och jag en rapport om bidragsberoendet i svenska kommuner, hur det påverkar otryggheten i samhället och vilka reformer som behövs för att minska bidragen.
Sammanfattning
I 70 kommuner i Sverige kostar bidragen mer än 1000 SEK per invånare. Socialdemokraterna leder 60 av dem. Under Socialdemokraternas ledarskap i Sverige och i flera kommuner har ett utanförskap tillåtits växa fram och bita sig fast på höga nivåer. Prognosen för åren framöver är att bidragsberoendet ska öka med nästan 20 procent, samtidigt som flera av de statliga ersättningssystemen minskar i en stark konjunktur. Nu krävs reformer runt om i kommunerna och från regeringen som vänder utvecklingen och bryter utanförskapet.
Sverige och den svenska välfärdsmodellen utmanas av ett allt djupare bidragsberoende. Många gånger handlar det om utanförskap som går i arv och ibland leder fram till kriminalitet. Bidragsberoendet är gängkriminalitetens bästa vän. Ett samhälle där många är beroende av bidrag är ett samhälle som är otryggt för alla. Bidragen tränger undan pengar till skolan, sjukvården och omsorgen. Bidragen dämpar också arbetsutbudet och håller tillväxten tillbaka.
Socialdemokraterna för en politik som riskerar själva kittet i vårt samhälle. Bidragen fräter på tillit och trygghet. När medborgare som gjort sin plikt och krävt sin rätt känner att den första delen av detta svenska samhällskontrakt tappar betydelse påfrestar det vår gemenskap. Socialdemokraterna spelar ytterlighetskrafter i händerna när sprickorna i växer ikapp med utanförskapet. När hopplösheten sveper över utanförskapsområdena riskerar såväl gängkriminalitet som extremism få fotfäste.
I ett hårdnande samhällsklimat ligger hårdare batonger, övervakningskameror i varje gathörn och ID-kontroller ofta nära till hands. Ett samhälles trygghet kan skyddas av polis, militär och ordning – men den kan bara garanteras av människors framtidstro och hårda arbetsinsatser.
Vi behöver vara lika tuffa mot orsakerna, som vi är mot brotten. Otrygghet, våld och bristande integration behöver pressas tillbaka med en politik för en skola som ser och utvecklar alla, arbetsmarknad som både ställer krav och släpper in alla. Polis och ordningsmakt är ett komplement till jobb, samhörighet och kunskap, inte ett substitut.
Den som kan försörja sig själv ska också göra det. Den som har arbetsförmåga men saknar arbete har ingen viktigare uppgift än att skaffa sig ett jobb. I detta ska det offentliga både ställa tydliga krav och ge de rätta verktygen. Tidigare kunde mycket av arbetslösheten hanteras inom arbetsmarknadens parters omställningsavtal eller inom den statliga arbetsmarknadspolitiken. Nu finns dock den växande arbetslösheten utanför dessa system. Det är i kommunerna som kampen mot utanförskapet behöver föras.
Aldrig tidigare har en så stor andel av de som är arbetslösa haft långt till jobb och egen försörjning. Rekordmånga arbetslösa saknar gymnasieutbildning och tillräckliga kunskaper i svenska. Kommunerna får bära en växande börda av kostnaderna. Välfärden hotas om inte bidragskranen vrids åt och fler kommer i arbete.
För ett parti som har människan som sitt projekt, behöver arbetslinjen ständigt vara i rörelse. Politiken behöver vakna upp till en verklighet som snabbt har försämrats. Symptomlindring genom exempelvis fler poliser behövs, men i grunden behöver vi väsentligt stärka nyfikenheten på hur vi kan bygga ett samhälle som faktiskt hänger ihop. Med fler jobb, strama bidragssystem och starkare drivkrafter för arbete kan vi göra upp med bidragsberoende, skuggsamhällen och otrygghet. Så kan vi också lägga grunden för att bli ett av de länder som är bäst på att skapa nya jobb och nå full sysselsättning.
Med kunskapsdrivna reformer på nationell och lokal nivå kan Sverige vända uppåt igen. Under de senaste åren har vi utmanat regelverk och utvecklat lokala reformer som ger fler med jobb och färre med bidrag. Växjö har minskat sina bidragskostnader mest av alla större städer och Solnas bidragskostnader är under 200 SEK per invånare, att jämföra med över 3000 SEK – 18 gånger mer – per invånare i S-styrda Malmö. Det är nödvändigt.
Rapporten presenterar statistik över hur Socialdemokraterna släppt fram utanförskapet i samhällets yttersta skyddsnät – försörjningsstödet – och förslag på lokala och nationella reformer som kan åtgärda roten till samhällsproblemen: bidragsberoendet.
Medförfattare
Niklas Wykman
Niklas Wykman är riksdagsledamot, Moderaternas skattepolitiska talesperson och doktorand i nationalekonomi vid Örebro Universitet. Han har tidigare arbetat som politisk sakkunnig för finansminister Anders Borg och varit förbundsordförande för Moderata Ungdomsförbundet.
Lars Rådén
Lars Rådén är kommunalråd i Solna med ansvar för arbetsmarknad och integration. Solnamodellen är välkänd som Sveriges första utmärkande lokala arbetslinje. Lars Rådén är även förtroendevald i Region Stockholm och har varit generalsekreterare för Moderata Ungdomsförbundet.
Josefin Malmqvist
Josefin Malmqvist är riksdagsledamot från Stockholms län och förbundsordförande för Moderatkvinnorna. Hon var tidigare kommunalråd i Sundbyberg med ansvar för arbetsmarknad och socialtjänst, och har ett förflutet som kommunpolitiker i Malmö.