Jag har studerat på min fritid sedan 2011. Mitt huvudämne är nationalekonomi, men dessförinnan tog jag en politices kandidatexamen i statsvetenskap. Liksom i mitt arbete är det svenska bidragssystemet – i synnerhet socialbidragen – mitt specialintresse. Därför skrev jag en magisteruppsats i statsvetenskap våren 2025, där jag undersöker ett mer statsvetenskapligt perspektiv på några frågeställningar kring socialbidrag.
Johan Hellström, docent i statsvetenskap vid Umeå Universitet, var min handledare.
Sammanfattning
Under de senaste decennierna har det ekonomiska biståndet i Sverige förskjutits från en social transferering till ett mer aktiverande instrument inom arbetslinjen. En viktig del av denna utveckling är tillämpningen av krav på motprestation, något som i dagsläget regleras genom socialtjänstlagens 4 kap. 4 §. Bestämmelsen är ramformulerad och överlåter till varje kommun att själv avgöra om och hur aktivitetskrav ska införas, vilket har gett upphov till betydande variation i hur lagen implementeras – både i fråga om huruvida krav förekommer och hur dessa regleras, utformas och sanktioneras. Detta är empiriskt svagt kartlagt, särskilt utifrån ett kommunalt styrningsperspektiv. Denna uppsats syftar till att bidra till mer sådan kunskap.
Mot denna bakgrund syftar denna uppsats till att undersöka vilka faktorer som förklarar kommuners beslut att införa aktivitetskrav inom ramen för socialtjänsten, samt hur dessa krav i så fall regleras, intensifieras och sanktioneras. Studien bygger på en enkät till samtliga kommuner, kombinerat med registerdata över politiska och socioekonomiska förhållanden. Analysen genomförs med hjälp av logistiska regressionsmodeller, där marginaleffekter redovisas för att möjliggöra en mer tolkbar analys av hur sannolikheten för olika utfall påverkas av exempelvis arbetslöshet, partipolitiskt styre och befolkningssammansättning.
Tabell: Logit, marginaleffekter och OLS över förekomst av aktivitetskrav
Resultaten visar att införandet av krav i första hand förklaras av strukturella faktorer – särskilt arbetslöshet och andelen utrikesfödda – medan kravens utformning i högre grad påverkas av politisk sammansättning och organisatorisk kapacitet. Kommuner där Socialdemokraterna eller Moderaterna styr tenderar i högre grad att reglera krav genom politiska beslut snarare än förvaltningsrutin, medan intensiteten i kraven samvarierar negativt med utbildningsnivå. Valet av sanktionsform är den dimension där partipolitik har tydligast samband. Förändringar i politik eller ekonomi beskrivs samtidigt inte ha påverkan på hur aktivitetskravet tillämpas i kommunen.
Sammantaget tyder resultaten på att variationen i kommunal tillämpning speglar ett samspel mellan resurser, normer och politiska prioriteringar – vilket har implikationer för framtida lagstiftningsarbete om ett nationellt aktivitetskrav.
Tabell: marginaleffekter från logistiska regressioner
Uppsatsen undersöker också kommunernas inställning till en serie reformer. Även om svarsfrekvensen var lite lägre än jag hoppats, visade bortfallsanalysen att urvalet var representativt (undantaget att inga av landets tre storstäder svarade).
